"Finns inga problem, bara lösningar"

Allt började kl 06.15 vattnet gick, det kändes lite jobbigt att vakna på de sättet! Alla tankar i skallen börja att snurra. Vi skulle vara på BB kl 09.00 för jag hade jätte mycket vatten i kroppen så hade inte mödravården tid så vi skulle få åka till BB. Jag ringde till BB en stund efter vattnet hade gått. Jag sa till dom att jag tror att vattnet hade gått och tanten jag pratra med sa att jo det har det!

Niklas la kvar i sängen och titta på tv, jag ringde till mamma och annelie och sa vad som hade hänt. Skrev lite på datan med. Hihi. Jag var så rädd för att det inte skulle dra igång. Jag tog en dusch och väl i duschen så börja det att kännas, AJ AJ AJ! Men det gjorde inte så ont som det gjorde sen. Niklas började att bli nervös, han sa att vi ska vara där kl 09. Jaja sa jag bara och duscha vidare.

Väl i bilen så börja det göra mer och mer ont. Niklas körde fortar och fortare, men ju fortare han körde ju mer rörde sig bilen och ju mer ont i magen gjorde det.

Äntligen var vi inne på BB kl 09.10, vi fick rum 5. Dom koppla på mig CTG kurva och allt var bara bra! Min första barnmorska Sandra hon var helt underbar. Hon hade med sig en praktikant, han var jätte trevlig. Hon frågade mig först om det var ok att han var med. Jag tänkte inte på det ändå, så jag bara jaja det är lungt! Jag var öppen 3 cm när vi kom in.

Jag andades i masken hela tiden, den som det skulle vara lustgas i och Niklas skulle liva upp stämingen och läste roliga historior i en hälge! Men det var inte så roligt tyckte jag Niklas fick sig ett arg svar
- Kan du vara tyst!
Sen jag sa det till han så har jag varit helt ledsen, jag sa det till Niklas idag men han trodde att han skulle få höra värre saker! Efter en stund så sa jag till att det hära hjälper inte, då kom Sandra på att lustgasen inte var på. Där la jag och andades och fick ingen lustgas. Sandra sa men gud vad duktig du är som bara har fått syrgas. Hon satte på lustgasen och det gick inte så bra, det var läskigt, så jag sa till att jag inte ville ha den. Men Niklas skulle prova, och det gjorde han med. Haha, säger jag bara. Han trodde att han blev full. Det trodde jag med att jag blev.

Sandra frågade om jag ville ha någon annan bedövning, jag sa till henne att jag hade hört att epidural ska vara bra. Innan dom satt epidural så var jag öppen 6 cm meter, jag hade öppnat mig 3 cm på 1½ timme. Sandra gick och ringde efter läkaren som skulle lägga den. Jag var helt borta, all min kraft var borta efter som mina värkar gjorde så ont. Läkaren kom, jag trodde att det skulle göra jätte ont. Men eftersom jag var så borta och hade så ont så kände jag ingen. Niklas tittade på när han förde in slangen i ryggen. Det ända jag kände var när han letade sig fram i ryggmärgen.

10 min efter han hade satt epiduralen så försvann all smärtan, det var så SKÖNT! Jag blev genast mycket piggare, och jag kände inte när jag fick någon värk. Jag fick kolla på CTG kurvan när jag fick mina värkar. Efter en stund så somna jag med, det var skönt att jag fick sova lite. Sen var jag uppe och gick lite, det var skönt det med!

Kl blev 16 och det var tid för byte av personalen, jag fick en ny barnmorska Karin. Först gilla jag inte henne så mycket, men sen var hon helt underbar. Det var dags för en ny CTG kurva och kolla om jag hade öppnat mig mer, nu var jag öppen 8 cm. Och ont som fan hade jag, dom fylla på epiduralen. Sen kunde jag sova lite till, sov en timme till. Vakna när kl var 17.30 något nödig var jag. Jag skulle resa mig upp men det gick inte så bra. Eftersom jag hade sovigt på sidan så hade epiduralen komigt ner i benent så jag kunde inte stö mig på mitt ben det var lite läskigt. Men som tur var Niklas där och kunde hjälpa mig.

Nu börja epiduralen släppa och mer ont fick jag. Nu börja det kännas ordentligt. Jag blev jätte ledsen för jag hade så ont, jag visste inte om jag skulle gråta eller vara arg. Ont hade jag! FY! Jag hade en trasa som var blött den skulle vara kall men eftersom jag var så varm så blev det något varm och fort gick det. Dags för en ny koll och se om jag hade öppnat mig mer, nu var det 9 cm. Men Melwins huvud var inte så pass långt ner som det skulle vara. Jag fick dropp så att hans huvud skulle komma ner lite mer.

Jag satte mig gränsle över en stol, men jag fick så ont i min rygg så jag kunde inte sitta där. Det kändes precis som att han skulle komma ut vilken sekund som hellst. Jag reste mig upp och skulle se om det blev bättre. Det var tur att Niklas var med, för när det kom en värk så kunde jag inte hålla uppe mig själv så Niklas fick hålla imott, han sa det i efterhand att jag var allt annat är lätt.

Jag la mig i sängen igen och smärtan i ryggen blev lite mildare. Värkarna kom och gick. Jag tryckte på allt jag kunde. Jag frågade om det hände något, nä det gör det inte. Då blev jag så arg och tog mig trasa och drämde den i låret på mig själv och sa, MEN VAD FAN HÄNDER DET INGET ELLER? Jag vet inte hur många gånger jag frågade om det inte gick att skynda på allt. Jag hade så ont. Niklas frågade om dom inte hade en spegel så jag kunde få se. Jag fick se med det hände inte så mycket då. Efter någar värkar så börja det hända saker. Jag hör bara Niklas säger:
- TITTA DÄR ÄR HUVUDET JAG SÅG HANS HÅR!
Då kände jag att NU JÄVLA SKA HAN UT! Efter en stund när jag la i sängen så sa undersköterska om jag inte skulle prova att sitta på pallen. Jo vi provar!

Karin min barnmorska, hon hade en annan tjej med som skulle födda vilken sekund som hellst. Så hon fick springa mellan 2 rum. Kl börja närma sig 21 och nattpersonalen kom. Jag fick en ny barnmorska Annika.
Jag satt på pallen och kämpade för livet, Niklas satt bakom mig och var helt underbar. Utan han hade jag nog inte fixat det. Jag sa till han att nu kommer det en värk, Niklas andades med mig hela vägen tills värken var över, sen så var det bara till att hämta lite luft till och trycka på igen. Jag såg allt vad som hände i speglen, för varje gång jag tryckte på så såg jag lite mer. Det var som ett puff att kämpa på lite till när man såg huvudet på han. Och då tänkte jag att nu, nu, nu är han är snart!

Melwins hjärtljud gick upp och ner hela tiden. Men det tänkte jag inte alls på jag var så upptagen på att jag skulle ta i för kung och fosterland. Karin min andra barnmorska som inte hade slutat i nu satte på en mättare på Melwins huvud i sället för att dom skulle ha bättre koll på hans hjärt ljud.

Helt plötsligt så var där ingen i rumet bara jag och Niklas, jag hör Niklas säger men hallå dom kan ju inte gå nu. Niklas fick nästan panik. Han sa tänk om han kommer ut nu då trillar han ner på golvet. Men som tur var kom dom in igen, mitt under en värk. Annika säger nu är han här snart, kämpa på du är jätte duktig! Mitt i allt när jag trycke på allt vad jag kan så är halva huvudet ute, men fy fan vad det gjorde ont. Niklas säger en värk till så är huvudet ute. Nu kommer den, Niklas andades med mig jag tog i allt jag kunde. När huvudet var ute så var det en lättnat en stor lättnad, det gjorde inte så ont mer.

Där hängde Melwin med huvudet ute och kroppen kvar, en värk till sen skulle det vara över. Värken den kom och det gjorde Melwin med. Det kände lite konstigt när han ploppa ut. Niklas blev jätte rädd för Melwin hade navelsträngen 1½ varv runt halsen, sen andades han helt konstigt. Niklas har sagt nu i efterhand att han tänkte att, har vi nu gjort allt detta i onödan. Han trodde att Melwin inte skulle klara sig. Men jodå, han börja skika efter en stund. Det måste ha varit jätte jobbigt för Niklas när han trodde det. Usch. Jag tänkte inte alls på det, jag var så borta.

Jag fick upp Melwin på bröstet han fick en gul mössa. Sen var det dags för Pappa Niklas att klippa navelsträngen. Det gjorde han så bra så! Han var 52 cm lång och vägde 3515 gram. Dagen var den 29 Januari 2009 kl var 21.12

Så här gick min förlossning till, jag är jätte nöjd med både mig själv, Niklas och persolen på BB.
Föda barn ska jag LÄTT göra igen!



Sista mag bilden!



En något porrig LEE!



Jag har något ont!



Pappa klipper loss han i från Mamma!



Mamma och Melwin!



Så fin jag är!