Jag tror inte att han fattar att jag MENAR alvar denna gången!
Sen skrev jag att jag älskar dig i ett annat mess.
Han svara så här:
Du skiver att du ska flytta sen skriver du att du älskar mig.
Men hallå bara för att man ska flytta betyder det väl inte att man har slutat älska sin bästa vän, fast han är sur 98% av tiden han är hemma. Men nu har jag fått svar på varför han är sur, om man kan vara sur för det. Men alla är vi olika. Jag fattar ändå inte varför man kan vara så mycket sur som han är, men jag tror att det bästa för Niklas hade varit att han gick och prata med någon. Men det ska han inte för det kostar, men HALLÅ ska vi behöva bo på varsit håll för han inte vill gå och prata med någon, nä det tänker jag inte acceptera. Jag tänker inte acceptrea mer att han ska gå och sura. Han lova mig innan att han skulle ta semester men nu ska han visst inte det, han har nog glömt att vi är en familj nu. Nä just nu är jag så jävla trött på han, vill bara KRÄKA på han.
Visst jag vill leva med Niklas för alltid men just nu känns det inte så. Jag är bara människa jag med, jag orkar inte hur mycket som hällst. Jag behöver ta mitt körkort, men det kan jag inte för Niklas är inte hemma så ofta och då är det inget som kan ha lilleman och jag lämnar inte bort han till någon som tilllåter att han sitter och äter på en flugsmällare som är MINST 5 år gammal BAKTERIE HAV eller vadå? Snart är det dags att börja söka jobb med, men jag kan inte ta vilket jobb jag vill absolute inte kvällar, finns inget öppet dagis då.Niklas vill att jag ska gå hemma alltid, visst det kunde jag gjort men jag vill ha egna pengar med. Niklas skulle aldrig få för sig att andra sitt jobb. När det är alltid jag som är nr 2 hans jobb är nr 1. Men vill han ha det så, så klara jag mig själv. Vad fan är ett jobb? Han kan hitta ett nytt någon ny Lee kan han inte hitta jo om han klonar mig. Nr 1 för mig är Melwin, Nr 2 är Niklas så tycker man att det ska vara för Niklas med. Men nä så känns det inte som att det är. Sen varför när man är hemma kan man inte umgås med mig och Melwin då, nä då ska han alltid hitta på något han ska göra. Sen gnäller han på mig på kvällen att jag sitter vid datan, JA det är för att jag har Melwin hela dagarna medans han hittat på annat så vill jag ha lite egen tid. Varför kan han inte fatta att jag behöver vara lite själv med. Så om jag inte skriver här på ett par dagar så är det för Niklas är hemma.
Jag begär inte av Niklas att han ska slicka mina fötter och vara snäll gemt, men att visa lite kärlek är det för mycket begärt? Jag är bara människa jag med, jag vill också ha lite omtänke och kärlek.
Jag minns så väl när jag vänta Melwin vi var hemma hos svärmor och svärfar så kom vi inte på att vi skulle ha barn då säger Niklas så här:
Ja nu är du fast!
Dom orden tänker jag ofta på, ibland tänker jag att ville han ha barn bara för att han inte skulle förlora mig eller är det för han ville ha? Jag fattar inte hur man kan säga så, jag menar bara för att vi har barn så betyder det inte att det är vi för alltid.
Nu känner jag att jag har fått skiva av mig...
Kudden kallar!
Se så undrebart vacker han är min ÄLSKADE Melwin!
herregud vilken jvla gnällspik du verkar vara..
har du tänkt på omsatt sits? han jobbar och du bara gnäller.. Va fan glad för vad du har..o idag ska man va glad för det jobb man kan få..tänk efter lite va? o va lite glad för din familj istället..
Jag känner igen mig till viss del, men de ser inte på det hela så som vi ser det. De tycker inte att det kan vara så "jobbigt" att gå hemma hela dagarna och ha hand om våra underbara barn. För det är vad dom är, de är underbara och det bästa som hänt oss MEN vi behöver faktiskt lite avlösning, få känna oss som bara Lee eller Petra, inte mammaLee och mammaPetra ( hoppas du förstår vad jag menar). Lite egentid, det behöver inte vara något märkvärdigt, kan bara va att få sitta ner och läsa i en bok, ta ett härligt bad, ut och gå en promenad ensam eller med en vän utan barnvagnen.. Det gäller att försöka lösa allt, hitta en lösning, prata ut om det, diskutera.. Jag har oxå varit i den sitsen att jag ville flytta, men han tog inte heller det på allvar. Just nu känns det som om vi kommit bättre överens, vi har märkt det att när vi är sams och mår bra då mår även vår lille guldklimp bra. man känner sig som en riktig tjatkärring men det kan behövas.. Nu vet jag ju inte hur mkt Niklas har Melwin när han är hemma för jag kan ju bara prata ur min egen sitiuation.. Jag ska jobba en vecka nu, nästa vecka, de ska bli skönt men då oroar man sig för vem som ska vara barnvakt.. Hela tiden nåt man oroar sig för.. Sen ska jag börja jobba i Okt/Nov.. Ska bli skönt, men min lille påg ska börja på dagis, går man på dagis e man ju stor :) Hoppas de löser sig.. (vi känner inte varandra men känns osm man ändå känner dig lite eftersom man läser din blogg ) Kram
Daniel: För det första så gnäller jag inte om att han jobbar, men lite semester kan man väl ha när man inte har haft det på 3 år? Då är det kanske dags att ha det nu. Visst det är bra att han har jobb, men det jobbet han har drabbas inte av krisen för alla måste vi har mat och han kör djur till slakt. Klart att jag är glad för min familj men man vill vara med den man så kallat lever med!
Petra: Det är inte jobbigt jobbigt att vara hemma med Melwin för jag visste vad jag gick in på. Men det som är jobbigt är att när Niklas är hemma så tar han inte han, jag får ha han hela tiden. Det är det som är jobbigt. Det finns inget skönare än att gå ner i källaren och stänga dörren utan att behöva lyssna om Melwin kallar på en. Det är det som är jobbigt. Ja egentid för mig är att sitta vid datan men då blir Niklas sur. Men nu börjar det kännas bättre!
det verkar ändån som du gnäller väldigt mycket.
krisen drabbas alla av. mer eller mindre. Indirekt och direkt.
det är väl detta dilemma vi alla vuxna hamnar vid när barnen är små.
den som är hemma för föräldraledighet, är ju hemma för att ta hand om barnet (oavsett om det är mannen eller kvinnan som är hemma). och då tycker den personen att när den andre personen kommer hem, ska den kasta sig över barnet och ta sin tid att vara med barnet tills den jobbande ska börja jobba igen.
och den jobbande vuxne, tycker att när den slutat jobbat vill den vara lite ledig. jättesvårt för båda.
men det blir enklare med åren. när ni båda jobbar och barnet är på dagis eller så. för de flesta iaf.
skönt iallafall att du verkar gladare på något vis.
det märker man fort här. håll humöret i topp. så blir din familj och omgivning också glada.
